Min paddlingskompis från dagens 30 kilometers tur från Ekenäs till Hangö var vänlig nog att transportera min kajak till stranden. Skuggorna av ett par hundrastare passerar medan jag klär om mig där under ekarna. Inget under att hundarna börjar skälla där jag som en skugga hanterar stora svarta packpåsar. Då jag ålat mig in i torrdräkten är hundarna borta. Mjölkdimman har dämpat både ljus och ljud. Splitter av is tornar upp sig på stranden. Vinden har hämtat hit den. Den blir lämplig att sätta kajaken på för att sen glida ner och ut över det spegellugna, kalla mörka vattnet. Balanserande på kanten stänger jag packluckorna, spänner flytvästen om min kropp, sätter mig i kajaken och är noga med att inte glida iväg för tidigt. En liten rörelse och jag glider iväg med fötterna utanför. Återvändo är inte mera möjligt ifall kompassen, ficklampan eller GPSen hamnat instucken i en packlucka och otillgänglig. Benen in, kapellet på och börja paddla! På tio paddeltag har dimman och mörkret svalt mig som i sagan om Jonas och valen. Nu kan ingen ana sig till att jag är här. Alla ljud och ljus blir till riktningslösa effekter. Piren 30 meter från land är försvunnen.
Strandlinjen, eller rättare sagt vassruggen längs Ramsholmen är ledstång förutom de några duffusa ljusen i hamnen bakom mig. Hoppsan! Jag paddlade in i vassen och måste svänga försiktigt till höger, men inte så mycket att jag tappar kontakten på dehär 500 metrarna jag har till Ramsholmsbryggan som är mitt nästa etappmål, och därifrån jag ska ta en ny kurs in i dimman och kilometern över fjärden. Nya kursen skall avvika 30 grader från bryggans riktning. Jag väntar mig att på det sättet nå holmarna som igen fungerar som hållpunkter. Paddlingen dit torde ta mindre än 10 minuter. Då jag följt holmarna ett par kilometer ska en linjefyr visa sig. Min hemstrand ligger 500 meter från den.
För många känns det svårt och otryggt att korsa 1km fjärd i mörker. För mig är det vardagsmat, men att ha tillfälle att testa sina sinnen i mörker och dimma är nånting mer. I vanliga fall skulle jag följa stränderna men nu satsar jag på att ta en kurs och därefter paddla rakt genom dimman över fjärden och utan kompass. Belysningen över sandgångarna på land får hjälpa mig att ta och hålla kursen de första hundra metrarna. Sen är dom försvunna, eller rättare sagt, dom lyser upp lika mycket framför som bakom och ovanom. Det känns som om jag krupit in i en kartonglåda och skall paddla rakt för att lyckas. Jag kan höra ett tåg i fjärran. Några bilar, men för det mesta ingenting förutom plasket från paddeln. Ljuden på land skulle man tro att är till hjälp.
Efter knappa tio minuter är jag fortfarande på väg och borde ha nått holmarna för flera minuter sedan. Inte en skugga, inga trafikljud eller lyktor. Borttappad. Ljuden stämde inte med riktningarna. Jag tar fram kompassen. En miniatyrstorlek - som en euros slant. Hur jag 'n vrider på den stämmer inte riktningen. Metall eller telefon som stör den? Den har fungerat bra men nu har den en bubbla under glaset. Men trots det har jag svårt att acceptera att norr är till vänster snarare än till höger. Min lampa på axeln gör att jag knappt ser vattnet men nog däcket och kompassnålen. Jag vrider lite till på kompassen och hittar en bekväm riktning på nålen och börjar paddla, men nålen vänder och jag vet inte om det var kajaken som vände. Ingen fast referenspunkt som skulle tillåta att testa kompassen. Jag bestämmer mig för att lita på kompassen och når fram till skuggan av en hög holme. Mycket högre ön jag väntat mig. Vassruggen stämmer inte heller, eller träden jag såg nyss bakom en vassrugg. Mentalt väntade jag mig vara ca 20 grader till höger om den optimala hållpunkten, framför en annan holme vars profil inte är denhär. Jag följer land och ser vart jag kommer. Nånting jag känner igen.
Ca 10 paddeltag och nästa överraskning. Vassa rakt föröver och några trädgrenar som är totalt malplacerade. Ett fjärran sken där bakom. Jag tänder lampan igen och litar ännu mindre på kompassen. Enligt den borde jag paddla i motsatt riktning och stannar upp.
Jag ser mig omkring lite noggrannare och får syn på en bekant ek bakom vattnet på min högra sida. Den är ca 2 km ifrån mitt etappmål. I dethär skedet tog jag fram GPS apparaten, knäppte på några knappar och valde "HEM" bland mina waypoints. Waypoint är inprogrammerade geografiska positioner. Valde "Gå till". Placerade apparaten under ficklampan och paddlade hem längsmed vassruggen från andra sidan det smalare Högholmssundet. Dethär blev den mest perfekta övning i att klara av dimma ifall all teknisk navigationsutrustning råkar vara nerpackad, eller ur funktion. Vikten av att dubblera kompassen och att ha reservbatterier till hands för GPS'n är uppenbara.
Hälsningar Jöns Aschan
tel: 358 400 411992
ps. Sorry for lacking photos of the scenery.
