Turen var ett av ett stort antal kortkurser för 250 paddlare som ställde upp till Hanko Sea Kayak Gathering. Talkojobbarna var mycket duktiga. Personligen hann jag inte hjälpa så mycket i gemensamma förberedelserna då jag denhär gången tog med lite fler kajaker på min nybyggda kajakställning. Tidigare år transporterade jag dem med båt eller fick rum på vagnen som Benjamin körde. Halv tre hade jag vagnen parkerad och lade sen upp repet för Qajansaarneq introduktionen som min första programpunkt med 8 deltagare och lite extra publik runtomkring. Nån var det som filmade hela föreläsningen. Antagligen kan vi vänta oss många fler nästa år som har övat att rolla på lösthängande rep. Jag föreläste också om barn på 3 – 7 år i egen kajak på söndag morgon.

 

Nattpaddling till Östertistron förbi Gäddtarmen

Efterfrågan på ledda program var stor från första dagen och med kort varsel lovade jag leda en nattpaddling. 9 deltagare skrev på listan, vilket krävde en hjälpledare till och Peter Rikberg anslöt sig som hjälpledare. Vid stranden var en stor del av gruppen redan i kajakerna så vi gav oss genast ut på vattnet. Tog en räkning av kartor ( 4 till antalet ) och bildade grupper kring kartorna. Klockan var ca 21:20 då jag gav en diffus beskrivning av vår slutdestination eller vändpunkt. Mellanetapp och närmare planering av tänkte jag mig bakom tulludden invid sjöbevakningsstationen. Solen gick ner och en molnbank började stiga i väster. Det skulle bli mörkare om inte fullmånen lyckades lysa upp.

 

Väl i lä stannade vi upp och höll en repetition på räkning i gruppen. Yksi, kaksi, kolme och så vidare. Vi nådde talet elva och kunde orientera oss på kartorna. Var grupp fick placera sig på kartan och därefter leta reda på Albertsklackarna där vattnet sprutar vitt och ett fartyg var nära att förlisa en nyårsdag för några år sedan. En frivillig grupp fick leda oss mot klackarna och innan dess kommunicera vilken väg de tänkte ta gruppen över farleden. Senare skulle ledande gruppen bytas.

 

Första gruppen med Pasi ledde oss ut i riktning mellan Högskär och Gäddtarmen. Det enda jag kände till om gruppen var vad jag iakktog under paddlingen upp mot vinden till sjöbevakningsstationen, förutom några bekanta paddlare som hade utbildat eller utbildats i räddningar. Alla verkade behärska sina farkoster och vi kunde hålla rätt bra fart mot vinden. Starka paddlare. Bakom Högskär kunde vi vänta oss reflekterande vågor på en meter från sidan. Det började skymma och möjliga landningsplatser hade varit svåra på västra sidan om Högskär. Skymningen förbyttes mot mörker. Vinden och bruset störde hörbarheten. Navigeringen i mörker hade också varit svårare på västra sidan. Där fanns många blinkande ljus, men inget som riktig stod ut. På östra sidan om Högskär hade vi alla bekanta ljus från Hangö. Vattentorn, kyrka, radiomast, hamnbelysning och lotsstationens vita torn. Profilerna på skären var också lättare att känna igen på västra sidan. Där fanns förankrade fiskefartyg som också gav en möjligheter till ledstångsnavigering (railing). Östra sidan hade lä och hörbarheten god. Risken för kantring betydligt mindre och ifall om en kantring så hade kajaken inte blåst bort så fort.

 

Med kännedom om området och ansvar för nattpaddlingen föreslog jag alltså en ändring av rutten så att vi höll oss i lä. Pasi instämde omedelbart i ändringen. Inom några minuter var hela gruppen inne i lä och vi kunde samtala inom hela gänget. Vi tog ett ledargruppsbyte. Peter med sin grupp hittade sig på kartan och var villiga. Hans grupp fick leda oss vidare, med modifikation. Eftersom vi redan varit på tur nästan halva totaltiden kortade vi av turen till att inte nå ut till Albertsklackarna utan valde Väster- och Östertistron som kom lite tidigare, men med en liten sektion högre vågor. Där fanns också linjetavlan på Måsskären som Peter mycket väl plockade upp som landmärke i natten och på kartan. Norr på Måsskären höll vår navigatör Peter på att bli lämnad ensam då övriga gruppen tog av till höger och Peter till vänster. Någon i slutändan av hela gruppen noterade vad som höll på att ske, och felet blev korrigerat. Alla följde Peters ruttval som jag tillstår att var ett bra och säkrare vägval. Den missen hade kunnat undvikas om subgrupperna hade hållit ihop bättre. En annan hjälpåtgärd hade varit att använda flera färger, inte bara vita ledlampor, och ge Peter en avvikande färg för alla att notera. Men vår grupp satte av nästan som ex-tempore och upplägget var kanske inte det bästa i det hänseendet. Bl.a. satt endel i sina kajaker redan då vi samlades, och jag personligen hade bara vita ledlampor med mig.

 

Subgrupperna fungerade bara delvis. På väg mot Östertistron  sista lästället bakom Måsskär räknade jag konstant antal paddlare för att genast bli medveten om en förändring och inte tappa bort någon. Då vi paddlat upp genom vågorna och mörkret till Östertistron och jag än en gång påmint om att söka upp subgruppen och hålla sig till den så började helheten fungera på ett tryggare sätt. I mörker kan man hålla ögonen på en och två andra paddlare, men att hålla ögonen på hela gruppen med tio andra deltagare blir övermäktigt utan en inre gruppering och kontroll.

 

Väl tillbaka i lä bakom Måsskären blev det lämpligt för ledargruppsbyte. Det fick bli damgruppen som lämpligt fanns nära spetsen. Damerna bad lämpligt om räkning vid väl motiverade platser och alltign fungerade utmärkt. Vi fick också tillfälle att utmana en annan nattnavigeringssgrupp då vi korsade deras väg. Tillbaka på stranden var vi ca. 10 minuter efter utsatt avslutningstid. Inte illa.